Hej.

Jag mår inte alltid så jätte bra, speciellt när det är så mycket som händer runt omkring en så man inte hänger med. Jag är en människa som inte kan göra en o samma sak för länge, jag blir uttråkad helt enkelt. Nu pratar vi till exempel om mitt yrke, jag har arbetet inom barnomsorgen i två år nu och känner att jag får inte fram det jag vill genom det yrket. Jag kanske hittar tillbaka till det i framtiden men just nu känner jag att arbeta mig vidare och uppåt. Men saker och ting går inte riktigt som jag vill. Allt går som en ond cirkel och jag vill förändra det. Men det är svårt, och ibland får jag panik ångest och det är en av dem värsta sakerna som finns.

Men nu kommer vi till det bästa som
Någonsin har hänt mig, min Marcus. Love of My Life. Vi började som vänner och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle bli tillsammans, vi blev helt enkelt som bästavänner, jag kunde alltid vända mig till honom. Men så bara hände det från bästavänner till ett förhållande. Den kärlek vi har är obeskrivlig. Jag älskar honom. Det är äkta. Min soulmate. Han har stöttat mig när jag mått som värst, han har också funnits när det varit som bäst. Vi klarade långdistans och saknaden var outhärdlig, men värdig. Finns ingen som honom, och han är min.