hej...

Mitt liv just nu, inget jobb, ingen skola ingenting.. det är svårt när människor kommer fram till en och säger vad vill du arbeta med? har du jobb? Du kommer säkert komma på det snart. Allt kommer lösa sig? Man sitter där och bara lyssnar på det där som är rent bullshit. Snälla? förstår ni paniken jag har? ångesten? nervositeten? det är jobbigt.. när man inte vet vad man vill. Som vissa säger "du är ung, du har många år på dig", visst har man det men en utbildning ligger på 3-4 år då är du redan 24, jag menar allt går så himla fort.. I början när mitt schemma tog slut, och jag blev "arbetslös" var jag ändå positivt, jag tänkte, "allt kommer lösa sig, jag ska söka, plugga upp betygen osv.. Men jag söker & söker& söker.. Men inget händer, vadå, ska jag behöva söka upp till 100+ jobb för att kunna få ett jobb? Varför kan inte arbetsgivare ge oss studenter en chans? Så ja just nu som det ser ut, är inte mitt liv det "bästa". 

Fyra positiva kommande händelser som kommer ske/sker i mitt liv är först att min körning går mycket bättre, lär mig nya saker hela tiden, jag ska på grundutbildning inom kvinnojouren, är ensam hemma en viss period där jag även får öva på min självständighet, och jag ska ta tag i min träning på riktigt för en gång skull, den 1 september köper aleksandra sitt första gym kort! hihi, och även shopping! det har nu gått runt 1 månad som jag inte ätit något som innehåller socker, stolt över mig själv! :) nu ska jag sova, det blir för mycket, hehe. Godnatt. /a